| Det är ofta svårt att ange exakta siffror för de olika kommunikationsalternativ som står till buds. I sammanställningen nedan anger vi därför både den möjliga övre gränsen och den praktiska övre gränsen för användning i dag. Överföringskapaciteten i sammanställningen är uppdelade på hastigheten in till och ut från slutanvändare: - modem: 56 kbit/s in och 33 kbit/s ut
- ISDN: 128 kbit/s in och ut
- mobil radiolänk med gsm-teknik: 14,4 kilobit per sekund in och ut
- satellit: 5 Mbit/s in och 33 kbit/s ut, praktisk-ekonomisk gräns för privatanvändare 400 kbit/s in och 33 kbit/s ut
- ADSL: 8 Mbit/s in och cirka 1 Mbit/s ut, i praktiken cirka 0,5 Mbit/s in och ut
- kabel-tv: cirka 10 Mbit/s in och 2 Mbit/s ut
- VDSL: 25 Mbit/s in och ut
- fast radiolänk: 622 Mbit/s in och ut, praktisk-ekonomisk gräns för privatanvändare cirka 3 Mbit/s in och ut
- optofiber: 7 040 000 Mbit/s in och ut, praktisk-ekonomisk gräns för privatanvändare 100 Mbit/s in och ut.
Enligt statliga IT-kommissionen (2000) är bredband lika med en överföringskapacitet på minst fem megabit per sekund i båda riktningarna, det vill säga både till och från slutanvändaren. IT-infrastrukturutredningen (1999) satte gränsen vid minst två megabit per sekund i båda riktningarna. Den snabba tekniska utvecklingen gör att man med bredband tids nog kommer att mena mer än fem megabit per sekund. ADSL, som Telia marknadsför, har en överföringskapacitet på 512 kilobit per sekund in och ut, vilket innebär att den inte ligger ens i närheten av den gamla minimidefinitionen på bredband (två megabit per sekund in och ut). ADSL är alltså inte med något mått mätt ”bredband”. Satellitkommunikation för att få bredband är inte heller möjligt, eftersom kommunikationen ut från slutanvändaren normalt sker via modem och kopparkabel med den begränsning detta innebär. Till slutanvändaren går det att få fem megabit per sekund eller mer, även om det i dag inte finns några kommersiella tjänster med den kapaciteten mot hushålls- och företagsmarknaden. Tvåvägskommunikation kommer senast år 2003, när den nya satelliten Sirius 4 tas i bruk. Då beräknas satellitkommunikationen erbjuda en överföringskapacitet mot slutanvändare på 500 kilobit per sekund in och 150 kilobit per sekund ut. Bredband via satellit är generellt sett en dyr lösning i relation till överföringskapaciteten. Kabel-tv kan leverera äkta bredband i båda riktningar, även om få kabel-tv-nät gör det. Det flesta kabel-tv-nät går att uppgradera till överföringskapaciteten fem megabit per sekund eller mer. Problemet är att med dagens utbyggnad och kapacitet på kabel-tv-näten delar slutanvändaren vanligen på tillgänglig kapacitet med andra användare, som är anslutna till samma kabelsegment, samt att störningar drar ner överföringskapaciteten. Vanligen garanterar kabel-tv-operatören en viss kapacitet per slutanvändare, till exempel 512 kilobit per sekund. Det finns operatörer som har uppgraderat nätet, så det ger minst fem megabit per sekund. Optofiberkabel är enda kommunikationsväg som ger bredband med rejäl bandbredd och är ”framtidssäker”. 100 Mbit idag kan uppgraderas till 1Gbit imorgon och ännu mer när så behövs. |